fuck.
Om någon frågar "hur är det" och menar det så börjar jag gråta om jag inte går därifrån eller säger någonting taskigt. Som tur är säger folk sådant hela tiden, men som robotar. Jag vet när det är på riktigt, jag hör det. Jag har inte pratat med Victor sen Berlin, ingenting, inte ett ord. Han har mailat två gånger och jag har inte svarat. Jag tänker att jag ska, sen, kanske.
Kommentarer
Trackback
