freshfruits

I don't finish reading Cleansed. In Berlin, I learn mindfulness and in that club and later in the outsidebar I think that this, right here and now, is heaven and then the change comes and I change. I let it change me. I know what I will do. I see it clear now.

I lie on a red beanbagkindof on the grass. I drink vodkaredbull. I drink beer and smoke cigarettes. I make plans. Joanna does. " You do not have to tell them", she says and makes me smile. The sun burns my pale skin. I let it. Sometimes I look up at the sky. Sometimes I fall asleep. I want to be here with M. I want to be here with Astrid. All these lovely girls. It's time to find some men. I listen to the music and it's electro in my heart and it's Berlin, I love you.

I stay for eight hours, from 7 am to 3 pm, then Victor wants to leave. I go with him only because I have no cash left and can't pay with my card.

I'm here with Victor, but I'm not. Someone speaks to us in german. "English", I say. He says "oh", and kisses me then Victor on the forehead and then he walks away.

I dance and I dance and I dance. I think of Daniel but it is different. I think of him in the same ways I think of all the plays I have not written. Here, I could dance forever. I'd stay until the very end. Dance and drop dead. Die happy. I dance and I dance and I dance. I think of Daniel and stare at girls breasts. I will find the most beautiful person in the city I live in and I will move to Berlin with him/her/it.

In Berghain, I orgasm on the dance floor. It's because of the music. I buy a beer from the most beautiful bartender I have ever seen. I am pure joy. I'm liquid sexuality. What I feel on the dance floor. If I could bring that with me. I look at a girl who looks a little like the girl that Daniel probably fucked this night. This one is gorgeous though. I look at her and hurt and look away. A moment later, someone taps me on the shoulder. "Do you speak english", the girl says. "Yes", I say and I smile. " I wanted to tell you", she says, "that you are so beautiful." I tell her thank you. I tell her she is too. She laughs. She says she isn't. She leaves. She walks away.

I find Sarah Cane - complete plays, in Miras room. The fourth night in Berlin, I start reading Cleansed on the balcony and I cry. I think that maybe today Daniel will fuck a girl who has a name too similar to my old one. I do not cry for that. I think about it and this time it doesn't hurt. I know it's because of this city.

The third night in Berlin, I go to a party. I start talking with two guys who stay in the same apartment, we go and eat and we walk the wrong way and it takes forever but the food is so good it is worth it and the party is supposed to be close but it takes forever and when I get there I want that apartment. The third night in Berlin, I master the reflex that tells me to hide the beer bottle I drink on the street. This night, I want again to walk these streets with Daniel but I know that if we ever get together again it has to be later because things that have to happen for that to be possible haven't yet.

There is broken glass on the balcony. Someone dropped a bear bottle; I don't know that and step out there barefoot in the middle of the night. In the morning, I see the glass and it is everywhere, I must have stepped on it. I do not bleed. Today, I am going to apply killer make up. I am going to se Holocaust memorial. Yesterday, sitting on the square at Alexanderplatz, after saying no to being an extra in a movie (was saturday evening, would have said yes, not porn, would have said yes), I know I have to move here. The bed I sleep in is rock and stones and I hurt everywhere but the constant stress that I feel in Stockholm is gone here because this city doesn't allow it although I really need a massage or five hundred massages. The atmosphere here is my home.

The dreams in Berlin are different. They're like movies, but when I wake up I can't remember. I snap at Victor because he asks me questions about this place that I do not know the answer to and does it constantly. I just miss Daniel. I am mad at Victor because he came here without a phone. It makes me feel trapped. I want to go home because I am not here with Daniel and I want to never go back, to stay here always. The men here are beautiful. I rarely see someone good-looking in Stockholm but here they are everywhere and I want to stay and live with a beautiful man who loves me and treats me lovely.

The second night in Berlin, I cry. It is because I love Daniel and want to walk these streets with him. He sends me an email and I sit in a huge apartment and read it and I can't listen to the song that is attached but I answer and then I cry more and talk to Victor and then I tell him to sleep and I go out on the balcony and I smoke a cigarette. There, I understand for the first time what it means to land in your beliefs and I feel like I am ripped apart but still, that that won't matter and that I love him always. I write that in the answer but it is when I sit on the balcony, with a spider crawling up my leg, maybe, it is then I realize: This is the truth. I will.

The first night in Berlin, I cry. It is because I want to die, because I want to live, but not this hard, because I should have gone here with Daniel, and I know, I have to move here and need to do it now and can not yet and I cry because it's visually so similar to Romania in a way I would love if it wasn't for the dangerous and mean people that live there. I start crying and Victor does not understand the reasons. I feel the entire world on me and it is heavy, I am the core of it and all of its weight is on me and there is no hot water in the bathroom. I want to die because my body is broken and I want to die because I don't live with Daniel in an amazing apartment in Berlin. I want to die because I am not rich. This city is fantastic. 3,5 million people and it's alive but it is quiet and it is calm.

It's always seven. Seven queens and seven kings. The city I am born in is the city of the seven hills.
And now, there's seven weeks.
I dreamed that I died this day.
There is no going back.
Today I die or I will stand in the city that pulls me.
Today I die, or I change.

Elva miljoner människor online på skype. Jag pratar med Victor. Jag har rött kladdigt nagellack. Jag röker fortfarande. Trickster, släpp oss, vi är du. Nu förstår jag att det är därför. Let go. Of everyone and all of it. Jag tänker till hälften på engelska. Drömmer likadant. Går ut och the storm is coming och jag är inte rädd, just nu. 

Vaknar mitt i natten av att jag skriker: No. Mirror. Mirror. Jag ska spegla ett spöke. En man som står i vatten.
På morgonen blåser det höst. Jag har en fantastisk klänning. Ser bild av D på någons blogg. Tänker att han ser tjock ut och inte lycklig. Att jag älskar vad han har i fickan, att han har det. Fryser. Klär inte på mig mer. Packar. Det luktar mat från köket. Det är för att en annan någon gör kyckling.
Jag får Victors personnummer och säger: Du är så liten. Han skrattar. Vi vet båda att han är från länge länge sedan.
Allting brann, säger Victor. It's happening again, säger Victor.

Stor vit död fisk i vattnet. Jag står och tittar ett tag med känslan av att allt är giftigt. Senare: en bild på hon som gjorde saker med D. Jag  tror att det ska vara smärtsamt men det gör inte ont. Eller så gör jag redan så ont att ytterligare sådant inte känns. Jag tänker på honom varje dag hela tiden. Berlin närmar sig. Jag får nästan panik, det är så snart så nära och jag vet att det här är en sån där enorm brytpunkt. Jag är på väg bort. I planerna och hjärtat och i huvudet. Jag har tagit beslut. Jag är fruktansvärt rädd. Var inte rädd, säger Victor.

Blir övertalad till att se fantastisk spelning. Blir kär i alla. Ryser. Säger det. Jag, M, och avocadosalladen. Jag säger att jag äter som en man och det är sant. Jag säger på omvägar att jag är på väg in till ätstörningar. Vi går ut med en melon i hennes väska. Hon är blond. Jag måste bli, igen, också, bort från det som D tycker om mest. Det första som händer när jag lämnar alla jag blivit kär i är att vi får var sin rosa drink på f12. Vi dansar till elektro som är bra men inte fantastisk. Jag och musiken. Jag och golvet. Jag och den sämsta raggnigsrepliken. Jag ser gammal ut och jag ser ut som ett barn, samtidigt. Jag känner igen vakten från länge sen och förut. Jag vill veta hans namn och frågar M och hon vet inte, M och jag, M är död. M som jag var. Jag säger att hon är död och hon är. Andra M köper cigaretter till mig, Joanna röker inte. Jag är inte hon, inte än men snart. Jag vill till D. Har lovat att inte. Håller vad jag lovar. Dör hellre än att bryta. Dör hellre ensam i kaos. Vi dricker inget mer än drinken. Den är för god, för stark, för konstig, Jag dricker inget på en timme men blir fullare. M också. Vill till D. Dör hellre. Nio år. Det börjar med ett hej. Jag vill inte träffa honom för första gången i mitt liv och jag vill inget hellre än att gå hem till honom. Värmen. Jag dör hellre. Han och hans rum. Jag trodde att det var hon så länge och det var aldrig hon. Jag gjorde slut den kvällen jag förstod det. Jag ångrar mig inte och samtidigt vill jag leva med honom. Nu. Jag vill inget hellre. Jag är fri för första gången i mitt liv och jag vill inte leva med honom och jag vill och jag behöver. Jag tror att Victor sover. Vi pratar varje dag. Idag ringer jag inte. Jag tänker ut vad han skulle säga. Det är: minns vem du är. Minns vad. Vill dit. Jag vill till D. Jag håller vad jag lovar. Dör hellre. I will not, she says and I listen to her and I cry. She says, you will not, for love.

"Jag såg din kropp nu", säger Astrid. "Gå inte ner mer." Jag är tre kilo från bmi 19. Jag känner mig tjock. Jag säger att jag går omkring och spänner min fitta. Att det känns som höftben, hål, fitta, höftben. Att det inte finns någonting alls där tyngdpunkten ska vara, bara tomhet. Men att jag kan göra tricks i alla fall, underbara. Hon säger "lär mig." Jag går hem och tänker på hålet i mitt bäcken. Jag går hem och tänker på gammal magi. "Gör det", säger hon. Gör det nu och använd blod. Jag säger att jag ska men gör det inte.

Jag och Victor dansar. Han säger att jag är vacker. Vi kommer aldrig ligga med varandra. Victor har varit gift, tolv gånger. Han har de största ögonen jag sett. Större än Lisas. Vackra. Ljusa. Jag vill plocka ut dom. Bära dom runt halsen, som ett smycke.

Vaknar med ångest. Vackra Lisa ringer. Jag säger det till henne. Att jag känner av D. Att det är för nära. Fika med mig säger hon. Plugga med mig. Jag säger ja. Jag tänker "falling in and out of love". Jag tänker det igen. Igen. Det är nu jag bestämmer mig för att skriva såhär, en gång till. Jag väljer det här. Fresh fruits. Jag är en frukt. Jag smakar frukt. Och honung. Vanilj.

Jag kommer sakna Victor. Han kommer inte tillbaka. Vi vet det. Jag säger det till honom. Jag säger att jag vill att han ska åka. Att jag kommer möta honom i andra städer. Jag säger att jag också åker. Senast när han gör det. Jag vet inte om det är sant men jag menar det.

Jag ska äta avocadosallad med M. Jag ska dricka rosa vin.

Jag ringer Astrid. Tränar pilates för första gången. Det är dag, tidigt. Vi är fyra stycken. Hon är magnifik, någon annan, jag känner henne inte. Efteråt sätter vi oss på en bänk. Jag har eyeliner. Hon har rött läppstift. Jag dricker en stor kaffe. Vi pratar om Berlin. Om fula och snygga människor. Hon skriver i mitt block. Hit måste du gå. Och hit. Och hälsa från oss.

Jag åker hem. Ringer Sara. Sara blöder. Det börjar regna. Jag älskar det. Ljuset och ljuden är fantastiskt. Någon gör middag. Någon har i muskotnöt utan att fråga. Jag får indisk mat istället. Han får inte. Vi dricker vin. Vi pratar. Jag messar Victor. Han ringer mig och säger: se det som att du är på semester och det här är vad du måste uppleva och du vet att du får honom sen, du vet det och jag säger nej, det vet jag inte.

Innan jag somnar tänker jag att jag bor i min kropp. Jag är ihälld i den och den är vacker och ska vårdas. Jag ska bo i den på riktigt. Jag sover dåligt. Vaknar.